Viktbloggen - less of Lajje

Greetings, earthlings.
Har inte - som ni naturligtvis märkt - inte uppdaterat bloggen. Har heller inte gått speciellt mycket. Maten har varit sisådär, vissa dagar rent av riktigt dålig. Veckan efter senaste inlägget trodde jag att jag gått upp 3 kg, men jag deppade inte ihop iaf. Kände bara att jag inte orkade längre, försöker hålla så att jag inte äter dålig mat mer än en gång i veckan. En skrotdag helt enkelt, nu blev det mer en skrotvecka. MEN, när jag sen vägde mig på morgonen efter som jag brukar så visade vågen bara +1,8kg. Nice.
Senaste veckan har jag inte gått mer än två gånger och ätit på lunchrestaurangen på jobbet ngr gånger.
Ett halvt kilo ner sen förra veckan. Nu är det stenhårt inför USA, och även I USA blir det små och få avsteg. Det jag missar i motion kan jag ta igen med konserterna. Går många kJ på konsert. Eller kalorier om man är oldschool.
Totalt alltså 18,5 kg sen jag började.

Ophelia då? Ja, lite längre har listan allt blivit. En led på avgasröret så inte så fräsch ut. Troligen har en eller flera gummiupphängningar gått av/töjts ut och då har leden och asfalten haft en date.

Kommit till större insikt om hur mycket mina val i livet påverkar mig OCH hur mycket jag kan påverka mitt liv genom mina val.
Allt kan ses som en förberedelse.
Att förbereda mig för det jag ska göra nästa timme, det kan jag göra den här timmen.
Det jag ska göra nästa dag kan jag förbereda idag.
Det jag väljer nu för stunden blir indirekt ett val som får konsekvenser senare.
En självklarhet, visst, men att inse det fullt ut är tydligen inte så självklart för mig iaf.
Frågan är vad jag använder mitt liv till?
Lever jag som att livet tar slut och jag upphör att existera - fråga vilken naturvetare som helst, en energi kan INTE förstöras, bara omvandlas till en eller flera andra energier - jag har, som alla människor massor med energi, alltså är jag en evig varelse. Frågan är bara hur jag vill tillbringa evigheten.
Jag tror att vi kan välja där med.

Låttips: The star spangled banner
http://open.spotify.com/track/4CoIebaZ2KY82iRwpHoOxa

Amerikanska nationalsången, i fantastisk stämsång.
På torsdag åker jag dit ;)

Poss å kram sej!

Tyckte att livet var enormt härligt till för några dagar sedan.
Jag hade gått ner 18 kg totalt, nästan 3 kg på en vecka, fått lägenhet, visserligen i 2:a hand men ändå, i Malmberget och så fortsatte de att ringa från jobbet. Dessutom hade/har jag USA-resan att se fram emot om några veckor.

Så fick jag ett sms. Ett kort, uppgivet sms. Verkligheten är inte så underbar som man kan tro.
Att andras familjeförhållanden kan ta så hårt på en, det trodde jag inte.
Men här sitter man nu och känner sig maktlös och kan bara hoppas och be, det gör jag rätt ofta. Tror att det finns en Gud, att han hör OM man ber och svarar på bästa sätt, inte alltid som man vill utan med det som är bäst för en själv.

Brukar inte berätta att jag tror på Gud det första jag gör, tyvärr har folk ibland mycket negativa uppfattningar om troende och rätt ofta så blir de förvånade när jag berättar.
Många har svårt att tro att jag just tror på Gud och ber, men så är det.
Jag är samma människa som förrut.
Bara lite lättare, i morse passerade jag 20 kg. Hade varit läge att fira (nyttigt förstås) men min väns situation gör att det skulle kännas lite löjligt.
Ber istället för henne och hennes lilla familj. Tror och hoppas att Gud kan visa henne vad hon kan göra och ge henne lite andrum i vardagen, för jag tror också att vi måste leva våra egna liv.
Ta ansvar för oss själva och göra det som är rätt, men att be hjälper oss att se vad det finns för olika möjligheter och ger oss lite framtidsutsikter och hopp.

Låttips: Lord, don't move that mountain.
Gud, flytta inte berget, men ge mig kraft att klättra över det.
http://open.spotify.com/track/0qkVJzFWTb7yAIJyvBZ40i