Viktbloggen XXXV - framgång, framtid och när livet brakar ihop
Tyckte att livet var enormt härligt till för några dagar sedan.
Jag hade gått ner 18 kg totalt, nästan 3 kg på en vecka, fått lägenhet, visserligen i 2:a hand men ändå, i Malmberget och så fortsatte de att ringa från jobbet. Dessutom hade/har jag USA-resan att se fram emot om några veckor.
Så fick jag ett sms. Ett kort, uppgivet sms. Verkligheten är inte så underbar som man kan tro.
Att andras familjeförhållanden kan ta så hårt på en, det trodde jag inte.
Men här sitter man nu och känner sig maktlös och kan bara hoppas och be, det gör jag rätt ofta. Tror att det finns en Gud, att han hör OM man ber och svarar på bästa sätt, inte alltid som man vill utan med det som är bäst för en själv.
Brukar inte berätta att jag tror på Gud det första jag gör, tyvärr har folk ibland mycket negativa uppfattningar om troende och rätt ofta så blir de förvånade när jag berättar.
Många har svårt att tro att jag just tror på Gud och ber, men så är det.
Jag är samma människa som förrut.
Bara lite lättare, i morse passerade jag 20 kg. Hade varit läge att fira (nyttigt förstås) men min väns situation gör att det skulle kännas lite löjligt.
Ber istället för henne och hennes lilla familj. Tror och hoppas att Gud kan visa henne vad hon kan göra och ge henne lite andrum i vardagen, för jag tror också att vi måste leva våra egna liv.
Ta ansvar för oss själva och göra det som är rätt, men att be hjälper oss att se vad det finns för olika möjligheter och ger oss lite framtidsutsikter och hopp.
Låttips: Lord, don't move that mountain.
Gud, flytta inte berget, men ge mig kraft att klättra över det.
http://open.spotify.com/track/0qkVJzFWTb7yAIJyvBZ40i
